Hej, jag är en tjej som är 446 år gammal. Jaa du? Hur fan kan det komma sig? Men det är så att jag är en vampyr, endel kommer inte tro det och dittan och dattan! Men det är sant, nu kallar jag mig oftast för en "död människa" men vampyr som alla sagor använder sig av så blir det lättare att berätta kanske. 

Jag föddes år 1567 i ett vanligt hem på den tiden i Boden, just då var Bodens kommun ett väldigt nytt boskap. Det var min familj och några andra som flyttade dit upp tidigt på 1500- talet, då bodde det mest lappar där.

Jag levde väll ett mycket normalt liv med mina tre bröder! Niklas, Fredrik och Erik. Fredrik var yngst och jag var två år äldre än han. Min mor hette Eva och min far hette Anders. Jag hade en faster som alltid sa att hon var häxa och sånt, självklart trodde jag inte på henne när jag blev äldre. Hon skulle alltid visa mig sin kula hon hade. Hon hade även böcker, dom var trasiga och väldigt gamla. Men en dag kom Fredrik hem med far från skogen, det hade varit jakt- säsong, Fredrik var skadad och behövde vila. Ingen av dom kommer ihåg vad dom såg, men en varg var det bästa dom kunde komma att tänka på. En varg som kanske jagade samma byte som dom gjorde. Det var det mest troliga man kunde tänka sig. Min faster blev väldigt upprörd och så mycket hon älskade oss hennes brorsbarn kunde hon inte låta något utav detta hände igen.

Hon kom över till vårat hem en tidig morgon. Jag vaknade av att höra hennes röst så jag klev ner för trappan och kramade om henne. Jag kunde se att hon var väldigt upprörd och sliten, hon bad mig att hämta Erik och Niklas och ta dom intill Fredriks rum där han låg. Jag gjorde som hon sa, och tänkte inget annat än att hon ville ha oss alla samlade i ett rum för att skänka våran energi till Fredrik. När vi väl kom in hade hon sina böcker och hon sa åt oss att sätta oss ned precis brevid Fredriks säng. Vår mor kom in i rummet och sa något till faster som ingen av oss hörde, en tår föll ner på hennes kind och hon frågade faster om "det kommer fungera". Faster nickade och sa åt hon att gå in i sovrummet för att somna om igen. Min faster började att prata hon sa nått på latin. Hon bad oss att dricka ur en skål, jag sa först nej och backade undan men hon sa att allt skulle bli bra om jag drack. Jag luktade på det och kände direkt igen att det var blod, jag sa ännu än gång nej och ryggade tillbaka. Då fragade hon vad jag trodde det var och jag svarade "blod", hon skrattade och sa att det inte var något farligt att det bara var lite blod från hennes älgkött. Tillsslut drack jag upp det och det smakde fruktansvärt hemskt!

Vi alla gick och la oss och jag vaknade på natten, min mun värkte och jag var hungrig. Jag gick ner för att se om det fanns något som jag kunde äta, kanske från middagen. Där satt Erik och Niklas. Jag tog en morot och en potatis och började att äta. Jag spottade ut allt och sa att det smakade förfärligt! Erik sa att han var nog mer sugen på det där faster gav oss. Jag tänkte efter och höll med han. Vi tog på oss våra kappor och smög in till torget där våran faster Marianne bodde. Vi kanckade på hennes dörr, och när hon öppnade såg hon inte alls förvånad ut att det var vi som kom. Vi bad henne om att få komma in och prata, hon öppnade dörren mer och vi klev in. Eller vi försökte kliva in, det var som en vägg som var i vägen och vi frågade vad det var. Hon sa "vällkommen in" till oss och vi kunde kliva in denna gång utan några som helst problem. Det första jag sa var "jag vet att du har utövat en förtrollning på oss, och jag vill veta varför?". Hon nickade och sa "Jag vill inte att något som helst ska hända er nu efter olyckan men Fredrik. Ni vet inte vad det var, men det vet jag mycket väl". "Vad anföll Fredik?" frågade Erik som om han trodde att hon inte skulle kunna svara, men hon svarade att det var en annan varelse skapad av magin. 

-Ni är nu också en annan varelse skapad av magi.

Vi tittade på varandra och bad hon att berätta mer om vad vi var. 

- Känn på eran bröstkorg, erat hjärta har slutat att slå. Ni är nu av ett annat släkte, en början på något annat än människan. 

Precis så var det, våra hjärtan hade slutat slå, vi alla vart skräckslagna och tittade ännu en gång på varandra frågandes efter mer svar vände vi oss tillbaka till faster.

- Ni kan bara dö av att bli uppbrända eller få ert hjärta utslitet ur börstkorgen, men var lugn ni är snabbare än någon annan människa och ni kommer vara snabbare än alla utav ert släkte. Eran syn har förbättrats så även era hörsel ni kan höra på långa avstånd om ni bara konsentrerar er. Ni kan heller inte gå i dagsljus, då bränns ni sönder. Erat nya släkte kommer enkelt att kunna dö utav en trä- dolk i hjärtat. 

Jag kände hur törsten efter blod kom tillbaka. Hon såg hur mina pupiller utvigdades och hon studerade mig noga. Sedan gav hon mig en kosa fylld i blod, och jag drack och ville ha mer. Hon visade mig och mina bröder ut i bodan. Där låg en död kvinna på ett bord. Faster sa att det var bara att ta för oss. Jag visste att det var fel men jag slängde mig över kroppen som låg där, jag sög ut blod från hennes ådror ur armen, Niklas och Erik gjorde det samma. Hon gav oss en hink med blod åt Fredrik innan vi skulle gå hem. Hon sa att v var tvungna att skynda oss hem innan solen kom upp. Väl hemma var vi trötta och ville sova, men bestämde oss för att gå och kolla om Fredrik vaknat. När vi kom in såg vi att han var hel, han hade inga sår kvar på kroppen. Han sa att han var hungrig och vi gav han en kosa att dricka ur från hinken. Han drack och drack, tills han var klar. 

När solen kom kom jag av mig och gick mitt på en solstråle i mitt rum. Min fot brände och jag drog snabbt undan den. Jag började verkeligen tro på min faster nu. Om allt hon sagt om magi osv.

Dagen därpå kom hon till vårat hem och hon gav oss ringar, hon sa att dom skulle skydda oss från att bli uppbrända av solen. 

Åren gick och vi kunde kontrollera våran hunger mer och mer för varje dag. Vi lärde oss om hur vi kunde göra och inte. Vi hade lärt oss att om någon levande dog med vårat blod i sin kropp, blev dom till vårat släkte. Vi begravde mer och mer från våran familj tills en dag vår far dog, sorgen var frukansvärd. Vi förstod också att vi inte åldrades så vi kunde inte stanna länge till för än folk skulle börja undra. Vi drog iväg neråt i Sverige, vi sökte oss till ner till Piteå och bodde där i ca 7 år och sedan ner till Falun och vidare till Eskilstuna. År 1705 återvände vi till Boden igen. Vi har alltid hållt ihop, överallt! Sedan år 1709 åkte vi till Stockholm århundradet 1700 var ett svårt år för oss, det fanns knappt någon att äta eftersom pesten kom. Jag drack djurblod, men jag blev försämrad och fick inte likadan påverkan som på människoblod som jag bara drack nån gång då och då. Vi började att förvandla folk i slutet av 1600- talet.

Lite information som kanske inte var tydlig.

• Jag vart en vampyr år 1583
• I början av 1600- talet började vi att förflytta oss.
• Jag var 16 år när jag blev till en vampyr.
• Jag är en äkta första vampyr.

Jag vet att folk inte kommer tro mig, men fråga gärna frågor till mig! Eftersom att bloggen är nygjord så kan jag lägga ut nån bild nån annan dag!